”Motståndets estetik” av Peter Weiss, en tjock romantrilogi som utkom 1976-1981 är boken jag syftade på i föregående bloggpost. 1200 sidor, en utmaning i sig.
Det är en romantriologi som kittlar hjärnan och som ger upphov till associationer i flera led. Det är en bok man bäst tillgodogör sig genom att diskutera och utbyta tankar med andra.
Som förberedelse lyssnar jag på programmet i Filosofiska rummet om ”Motståndets estetik och och America Vera-Zavalas radiopjäs ”Att läsa: Motståndets estetik”.”. Filosofiska rummet tar sin utgångspunkt i bokens inledning om Pergamonfrisen. Samtalet kretsar runt hur de som tar kamp och gör motstånd skapar bilder av motståndet men också om motstånd för vems syfte och för vad …
Motståndets estetik eller det estetiska i motståndet och estetik som motstånd är en historisk roman som också vänder sig framåt. Det är en bok som uppmanar till reflektion och ifrågasättande, en bok som leder åt många olika håll, en bok där konst och litteratur har en central roll. Det är en bok som handlar om kampen mot fascismen, om arbetarrörelsen och om de som förlorade kampen. En alternativ historieskrivning.
Romanen är uppbyggd kring tre unga kommunister i nazismens Berlin 1937.
Första delen inleds med en diskussion om Permagonfrisen och om hur den kan ses och användas som en bild av motstånd. Det är en diskussion som utmanar den gängse ordningen och kulturelitens tolkningsföreträde.
America Vera-Zavalas radiopjäs ”Att läsa: Motståndets estetik” är ingen dramatisering av boken utan visar ett sätt att använda boken. Pjäsen har tre akter. Handlingen utspelar sig i en förort där ungdomar läser Motståndets estetik, relaterar till vad som händer där och då. America Vera-Zavala ger i pjäsen orten och ungdomarna tolkningsföreträde.
Det var så jag hoppades att bokcirkeln skulle gestalta sig dvs att vi använder boken för att associera till och reflektera över vad som händer här och nu och blickar framåt. Att vi inte fastnar i estetik som motstånd eller på formen utan fokuserar på just motståndets estetik och på innehållet. Om nu det är möjligt då romanens innehåll och form tycks vara så starkt förknippade med varandra och där politik, historia och konst flyter samman.
När jag läser de anvisade sidorna till första träffen lägger jag studiehandledningen åt sidan och låter tankarna sväva fritt och ser paralleller till vår samtid. Njuter och fångas av de långa svindlande meningarna. Konsten som kamp väcker min nyfikenhet. Tanken slår mig att det är detta som blir mitt kunskapande, att just estetik som motstånd rustar mig med glas som öppnar nya dörrar.
När jag skummar igenom studiehandledningen vänds den positiva känslan abrupt i sin motsats. Magen knyter sig och ett stort NEJ ekar i mitt huvud. Absolut inte så! Tillrättalagt och kringskuret. Nej,nej så vill jag INTE studera, läsa och diskutera boken.
Funderade en stund och bestämmer mig för att ge cirkeln en chans och bokar in första träffen. Fungerar det inte läser jag boken på mitt sätt. Låter tankarna virvla fritt med utrymme för associationer från dåtid till nutid där min livserfarenhet blir den röda tråden men som också ges en ny nerv.
Lästips: Sommarklassiker: En gatsten mot den borgerlga hegemonin,Tom Karlsson, Lysmsken.net, ”Konsten som kamp och läromedel, Peter Weiss och motståndets estetik”, Bo Bergman, Fjärde Internationalen, Hopp trots allt, Tiina Rosenberg, AB
Lyssnartips: Hemingwayland, Mikael Wiehe & co, Motståndets estetik, Filosofiska rummet, Att läsa: Motståndets estetik, del 1 och 2 och 3, radiopjäs av America Vera-Zavalas
Foto: Annarkia
Läs även andra bloggares åsikter om Peter Weiss, Motståndets estetik, estetik som motstånd, bokcirkel
Lycka till med en bok som bjuder motstånd på mer än ett plan!
Tack! Första träffen med bokcirkeln avklarad.
[…] helt magisk bok somm bjuder med mig på en bildningsresa utan dess like. Ser fram emot träff tre. HÄR finns ett inlägg inför första […]
[…] Inför bokcirkeln skrev jag: […]