Samma visa i år igen, vi missade så när att det idag den 6 juni är Sveriges nationaldag.
Nere i samhället var det glest med folk. Kan tänkas att de andra visste var firandet höll hus.
Hemma igen bestämde vi att dagen till ära äter vi något av det svenskaste vi vet, mammas köttbullar med lingon och mos. Majstången med flaggor och snaps till maten och lite avec till kaffet fick det bli.
En passusfrån förra årets inlägg den 6 juni:
Lite avundsjuk är jag på norrmännen och deras 17 maj. Men vid närmare eftertanke kan jag inte bara annat än vara glad över att Sverige slapp tysk ockupation under andra VKr och att vi inte tvingats underkasta oss någon annan makt. Där har vi som de flesta vet anledningen till varför det är svårt att uppamma intresse för ett nationaldagsfirande.
Norrmännen har ockupation av främmande makt så nära inpå sig i tiden att det finns levande berättelser. Det måste vara något att fira, befrielsen från tysk ockupation och för att inte tala om frigörelsen från svensk överhöghet.
Det känns inte så där överväldigande viktigt att fira att Gustav Vasa valdes till kung 6 juni 1523 och Sverige blev svenskt och att en ny regeringsform instiftades 6 juni 1809. De händelserna avgjorde valet av dag för nationaldagsfirandet som fö är en relativ ny företeelse. Först 1983 blev 6 juni officiellt Sveriges nationaldag och röd dag i almanackan så sent som 2005.
Handen på hjärtat! Visst känns det gott att leva i ett land som så länge var ett föredöme för andra med folkhemstanke och en välfärd för alla även om vi haft en regering, en allians mellan borgerliga partier som gjort sitt bästa för att återföra oss till en tid då var och en skulle veta sin plats och inrätta sig i ledet utan prut. Det sista får vi förtränga en dag som denna och skåla för ett Sverige som är vårt och hoppas på att bättre tider randas i ett samhälle för alla.
Foto: Annarkia
Dag 98 i #blogg100
Andra om nationaldag, 6 juni, gustav vasa, #blogg100
A