11 veckor och 4 dagar med ny knäled. Tiden har gått fort och mycket har hänt.
Träning utomhus i sommarsolen går lättare. Gå i brant uppförsbacke är inga problem. Nedför i samma backe är en utmaning. Kan tänkas att det är muskelminnet som spökar. Före operationen var just nedförsbackar och ned i trappor ett äventyr med smärta som ett brev på posten.
Igår antog jag utmaningen. Nerför backen kom jag om än det tog tid. Branten ger bra balans- som styrketräning. Någon smärta i den nya knäleden kände jag inte av förrän på natten. Träning är tyvärr ett måste även om priset blir ett knä som ökar i storlek p g av svullnad och som ger sig till känna med stelhet och smärta.
Värktabletterna har jag lagt undan. Såväl morfintabletter som långtidsverkande Alvedon 665 ligger i skåpet som en påminnelse om smärtan de två första veckorna efter operationen. Numera behöver jag värktabletter max en gång eller två i veckan. Det räcker med en vanlig panodil och eller ipren.
Böjligheten är nu 90-95 grader. Dagliga promenader som blivit längre får fart på leden. Styrke-, balans-, böjlighets- och cirkulationsträning har blivit rutin och ingår i mina 4-5 träningspass varje dag. Idag ersatte jag promenaden med att ränsa ogräs. Sitta på huk går inte och på knä knappast tillrådigt. Det blir att stå dubbelvikt med ändan i vädret och händerna i marken.
På måndag ska jag till sjukgymnasten och på tisdag är det dags för inspektion av knät på Mölndals sjukhus. Då väntar röntgen, läkarbesök och en fysioterapeut som ska kolla mitt gångmönster. En noggrann uppföljning med andra ord. Orsaken är att jag deltar i en studie, något jag tidigare beskrivit.
Hoppas nu att min rehabträning ger godkänt resultat av såväl fysioterapeuter som läkaren och att röntgen visar att allt är okej.
Är nyfiken på om böjligheten kan förbättras och vad jag i så fall kan göra mer för att få fart på flexibiliteten i knät.
Andra om Knäoperation, knäprotes, rehabilitering, Mölndals sjukhusss