Ett år med knäprotes och ett års rehabilitering har passerat.
Det var den 29 mars 2017 strax efter kl 11:00 jag låg och sov ryggmärgsbedövad på operationsbordet. Jag hade läst om hemska berättelser om hur andra vaknat under operationen och hört såväl sågen som spikandet. Därför valde jag narkos men ångrade mig efter samtal med bla narkosläkare och sjuksköterska nere på operatonsavdelningen. Ryggmärgsbedövningen fungerade ypperligt och jag sov under de 90 minuter operationen tog.
Ett rejält ingrepp var det. Benet sågades av på två ställen, knäskålen lades åt sidan tillsammans med lårmuskeln. Sedan borrades, skruvades och cementerades det för att fästa protesen. Detta var jag införstådd med innan. Jag förberedde mig med att se såväl en tecknad fim som en operation som filmats i realtid.
Jag har läst journalen från operationen och den är så här i efterhand minst sagt mäktig. Tillfällig pacemaker hade jag ingen aning om att jag fick. Kan tänkas att det var på grund av en tidigare tyst hjärtinfarkt som upptäcktes vid inskrivningen. Operationen gick hur som bra vilket bilden till hö också visar.
Nu har ett år gått och jag mår bra. Alla muskelfästen är efter all träning på plats och styrkan är hyfsad. Det bästa är att värken är borta. Böjligheten är fortfarande inte perfekt. Protesen klarar 130 grader medan mitt knä i dagsläget stannar vid 110. Med tanke på dålig böjlighet innan operationen under ett års tid är 110 helt okej. Fortsatt träning med ett dagligt pass på motionscykel, några böjlighets- och styrkeövningar blir det för att se om lårmuskeln kan tänjas än mer och böjligheten bli bättre.
Som studiepatient får jag extra många kontroller med röntgen och läkarkontakt fram till fem år efter operationen. Det känns tryggt. Om någon frågar mig om jag skulle sagt ja till operation med tanke på smärtan efteråt och allt arbete med träning under ett helt år är svaret tveklöst ett ja. Mitt andra knä ska fö röntgas i mitten av maj för att se hur långt artrosen brutit ner brosket och om det krävs operation. Tror att det klarar sig i alla fall ett tag till.
Uppdatering:
14 december 2018 opererades även höger knä. Operationen gick bra. Bättre böj med 120 grader efter ett års rehabilitering. Inlägg från den operationen har jag markerat med (2).
Intressant berättelse Christina! Plus lite lätt skrämmande. Själv tvingas jag äta värktabletter pga min artros i höger höftled. Lagom roligt och läkaren på Aleris AB var en man som inte var intresserad av min höft, han remitterade mig vidare till SÖS för att jag där skulle prova ut ett par skor varav den ena ska ha en cm högre sula. Högerbenet är lite kortare efter ett benbrott 1959/60.
Hjälper inte det så vill de skära & såga. Då är det bra att få läsa om lyckade operationer oxo ska du veta. Ptja, det är ju bara att hacka i sig att man inte längre är någon tonåring utan en såndäringa pensionär. Min ointresserade Aleris-ortoped i Haninge ville att de skulle såga och skära, något som jag helst vill undvika pga äldre sjukdomshistoria.
Men vi får se, jag ska träffa en ortoped på Södersjukhuset här i Fjollträsk, så vi får väl se hur det går. Men det är förstås kul med goda tecken och lyckade operationer. Lycka till framöver oxo!
Mvh Jan-Inge
Tack Jan-Inge!
Det sägs att en höftledsoperation inte är lika omfattande som en knäledsoperation varför smärtan efter inte är lika svår. Vad gäller postoperativ smärta hade jag inga större problem. Värktabletterna bestående av morfin och alvedon som togs enligt ett givet schema fungerade perfekt. Morfin endast 1-2 veckor och även snabb nedtrappning av långtidsverkande alvedon.
Kommentar kommer i mejl.,,