Den 29 mars 2017 blev jag en reservdelsmänniska. Då genomgick jag en knäplastikooeration som gav mig en ny knäled i plast och titanium. Ett illa åtgånget knä började fungera igen samtidigt som artrosvärken försvann.
Nu är det dags för mitt andra knä att genomgå samma procedur. Det knät är inte alls så nedbrutet som det opererade var varför jag tvekat och tvekar trots att jag varit uppsatt på väntelista och nu fått operationstid.
Min tvekan hänger ihop med att jag i dag är fullt införstådd med operationens omfattning och hur lång och slitsam rehabiliteringen på minst ett år blir.
Första knäoperationen anses ha lyckats. Rehaben gick relativt smidigt med hanterbar värk veckorna efter operationen. Synd bara att böjligheten inte blev så bra som jag önskat. Har stannat på 95-110 beronde på dagsformen.
Den oro jag känner inför en andra operation är :
-Tänk om den misslyckas
-Tänk om det blir komplikationer typ blodprop eller infektion
Och så detta med så kort vårdtid. Hem dagen efter operation och så lär det med tanke på pressat läge på Sahlgrenska bli även om villkoren för hemgång inte uppfyllts.
Om jag inte backar/fegar ur har jag opertionstid redan nu på fredag. Klockan 6:00 ska jag vara på plats.
Mina lyxiga röda kryckor plus annat som behövs är på plats. Första mötet efter operationen med min fysioterapeut är beställd … julstädat och julpyntat…julbaket klart men redan uppätet….hm… mycket att tänka på och förbereda för att det ska fungera när jag väl är hemma igen.
[…] Ett knäledsbyte är inte att leka med. […]
Ptja, vi är fler som har lärt känna artrosen, den känns inte bra. Men jag ska nog inte klaga alltför mycket, jag har nog trots allt sluppit undan det elände du tvingats genomgå..