På fullt allvar föreslås nu en extra skatt på tjocka. En tjockisskatt. Mycket ska man få höra.
Motiveringen är att tjocka personer skulle belasta samhället mer. Var denne centerpartistiske politiker och tillika kommunalråd i Uppsala vill dra gränsen för vid vilken vikt som tjockisskatt ska utgå vet i sjutton. Ska hänsyn tas till benstommen först månntro? Hur är det med ålder? När ämnesomsättningen sjunker hos kvinnor efter klimakteriet hur många kilo ska vi då få tillåtas att lägga på oss innan straffskatten sätts in?
De tjocka belastar systemet.
De äter och dricker inte normalt anser kommunalrådet Stefan Hanna. Hur blir det med andra vars tillstånd är en riskfaktor för sjukdom. 65+ ska de straffbeskattas? Eller är det det de gör med tanke på att de har högre skatt än de som förvärvsarbetar. Min diabetes 2 gör mig känsligare ska jag också i förlängningen få högre skatt? Att diabetes precis som fetma kan bero på en mängd olika saker kan vi kanske blunda för. Det blir ju enklare så. Eller är det helt enkelt så som Anders Frihamn skriver att iett samhälle där sjuka måste tillfriskna efter stipulerade antal dagar är en skatt på tjocka inget att överraskas över.
Lästips– Lite lagom medelåldersrund, tokmoderaten
Läs även andra bloggares åsikter om kommunalråd, skatter, övervikt, fetma, bullshit, politik, intressant
Han skrev inget om tjockskallar? ;o)
🙂
Kanske inget annat att vänta från ett parti som kört ”vilse i rondellen” ett bra tag.
Hela situationen påminner om en av Stig Dagermans sista dagssedlar:
”Lagen har sina blottor.
Hund får de fattiga ha.
De kunde väl skaffa sig råttor,
som är skattefria och bra.
…Nu sitter folk i små stugor
med dyrbara hundkreatur
De kunde väl leka med flugor
som också är sällskapsdjur,
Kommunen bara betalar.
Det måste bli slut på, ithy
att annars så köper de valar,
fruktar herr Åleby.
Något måste beslutas:
Hundarna skjuts! inte sant?
Nästa åtgärd: De fattiga skjutas,
så spar kommunen en slant”.