Trött på …

... livet som konvalescent.

Trött på rehab
Trött på böj och sträck
Trött på maximal böj
Trött på rehab.

Trött på promenader utan mål
Trött på hältan
Trött på kryckor
Trött på stripes

Trött på utsikten
Trött på livet efter knäledsbytet

Vill dra tillbaks klockan till livet före kl 11:08 på operationsbordet på Mölndals sjukhus.

Idag anlände ett tjockt kuvert från Sahlgrenska sjukhuset. Jag ingår  ju som reservdelsmänniska i ett så kallat kvalitetsregister.

Det var en enkät där jag skulle utvärda dagarna på vårdavdelningen. En fråga handlade om huruvida jag fått information om vad som gjorts och om gjorts delaktig i behandlingen. Svaret på bägge frågorna är NEJ. Noll info med undantag från att jag hörde att operationen lyckats precis när jag väcktes ur narkosen. En röntgenbild på protesen och att det såg bra ut. Vad som gjorts sas inget om inte heller vad kag kunde vänta mig av resan mot läkning framöver.

Om det ska kännas som det gör i knät, om det är naturligt har jag ingen aning om. Varför böjligheten var nära noll dagen efter och varför den tar sådan tid att träna upp och om det kommer att ordna sig vet jag inget om. Jag tränar och tränar och tränar och gör mer av detta än vad som ordinerats. De små framstegen tar musten ur mig. Efter fem veckor börjar jag tappa sugen.

Jag är så himla trött på hur livet som konvalescent gestaltat sig. Urtråkigt, enahanda och tjatigt. Och instängt.

#blogg100 dag 64

och trött på att blogga.

Andra om , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *