Agenda med politiska så kallade debatter har utvecklats till någon slags politics for dummies. Några minuter till varje ämne kräver snabba repliker som mer blir utropstecken än argumentation och analys. Gud nåde om någon avviker från programidén om snabba korta svar då avbryts vederbörande skoningslöst. Hur många gånger Mona Sahlin skars av under agenda i mötet med Fredrik Reinfeldt tappade jag räkningen på.
Vem riktar sig duellanterna till? Finns det någon annan än redan frälsta som tittar? Det lär vara de som inte bestämt sig som kommer att avgöra valet. Vad påverkas de av? Är det snabba fräna repliker eller djupare förklaringar?
Kommentarer i media för att inte glömma de obligatoriska omröstningarna om vem som vann är lika utslätat som den så kallade debatten. Hur många tidningar säljer ex Aftonbladet på dagen efter rubriken
– Monas utbrott efter tv-debatten. ”Jag tycker Reinfeldt är feg”?
Innehållet i debatten då? Vad kommer vi egentligen ihåg när det bara skrapas på ytan. Jo skatterna där de rödgröna vill jämna ut klyftor och där de blåblå laget till varje pris , ja nästan i alla fall, vill sänka skatter, i alla fall, inte höja.
Mona Sahlin fångade en viktig skiljelinje mellan blocken genom att peka på att vad alliansen gör är att vilja skapa penningincitament för de som jobbar och för de som är arbetslösa och sjuka är det svångremspolitik som gäller. Morot och piska med andra ord. Vilken människosyn det agerandet bottnar i ligger långt ifrån det svar Reinfeldt gav Det är uppenbart för var och en.
Valrörelsen har bara börjat. Ska det fortsätta så här är risken stor att allt fler slår dövörat till. Politik som teater eller idrottsmatch är underhållning men gör oss knappast klokare.
Läs även andra bloggares åsikter om agenda, mona sahlin, fredrik reinfeldt, de rödgröna, alliansen, politik, samhälle, intressant,