Epidemi, pandemi, social isolering och ”riskgruppare”.

 Evakuerade till kusten med i vart fall i nuläget färre smittade <10 än i Göteborg med snart 1000.

Nej, vi har inte tagit med oss smittan. Redan före påsk installerade vi oss i sommarhuset och låter oss värmas av luftvärmepump och braskamin.Ett ganska så behagligt liv men isolerat och monotont.

Nackdelen är att här finns ingen som ställer matkassar vid dörren som i stan. En gång i veckan storhandlar vi tidigt på morgonen i en affär som då endast har öppet för riskgrupper. Vi håller oss för oss själva och ägnar tiden åt trädgård och vandringar längs kusten  och i näst intill folktomma  kustsamhällen runt omkring. Netflix och SVTPlay äter upp det mobila bredbandet och snart har vi sett alla serier vi gillar.


På påsken,  valborg och första maj brukar det vara fullt av folk. I år i coronans tidevarv var det nästan spöklikt folktomt .

Märklig tid vi lever i! Ödesmättat och pandemiskt. Alla döda och svårt sjuka , gamla i karantän i som det visat sig livsfarliga äldreboende och slutkörd vårdpersonal. Nog är det svårt  att ta in och förstå vidden av pandemins härjningar.

Dagligen bänkar vi oss som så många andra  framför TV för att höra vad statsepidemolog Tegnell och de andra har att förmedla. Platån på kurvan var är den? Hur går det i Västra Götalandsregionen? Ingen platå här utan ökning om ej så snabb som i Stockholm är det senaste beskedet.

Jag känner mig pandemisk, blir irriterad om  någon kommer för nära, har en  flaska  att sprita händer med  i bilen  och tvättar i tvål och varmt vatten titt som tätt. Följer alla rekommendationer som riktats till oss i riskgrupp.
Och så händer det som vi är tillsagda att undvika.  När vi hamnar på ställen vi brukar köpa glass om somrarna kan jag få ett enormt glassug. Då förtränger jag pandemin och går frankt in i affären och inhandlar min glass. Spritar händerna efter besöket och  blundar för eventuella aerosoler med smitta. Varje gång det händer samma replik:”Det här får vi bara inte göra någon mer gång!”

Nej! Inget är som det brukar vara.
Det här med att hålla ut, hålla i och vara tålmodig är banne mig inte helt lätt.

 

Please follow and like us:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.