En mörk och förljugen värld.

Att sätta sitt barn i katolsk skola, eller låta lillgrabben bli korgosse, framstår i nuläget som ett modigt beslut. För att inte säga dumdristigt.

Så uttrycker sig Ann-Charlotte Marteus i expressen och syftar på alla avslöjande av prästpedofili inom den katolska kyrkan. USA, Australien, Italien, Irland, Tyskland, Schweiz,  Danmark och Norge är länder där katolska präster skändat små barn. Det är inte några engångsföreteelser det handlar om utan mängder av övergrepp begångna av präster som den katolska kyrkan sedan skyddat genom omplacering till ny stad. Ny stad och nya barn som utsatts i en som det verkar evig rundgång. En företeelse väl känd inom kyrkan där locket lagts på i ett spel där även påven deltar.

Det handlar om en  kyrka som har en regel där ingen kyrklig befattningshavare ska vara ensam i ett rum med en minderårig ,  en kyrka där det finns en särskild kontaktperson för ärenden som handlar om övergrepp. Så är det i den katolska svenska kyrkan i Sverige enligt Anders Aborelius,  biskop i den svenska katolska kyrkan sedan 1998.  Vad är det för kyrkorum som behöver regler av det slaget?  En berättigad fråga är vad som kommer först hönan eller ägget. Nu väcks frågan om att avskaffa celibatet medan andra ställer sig frågan om det är speciella män som sökt sig till kyrkan i tron om att celibatet ska skydda från brottsligt beteende än vad värre är skydda från upptäckt.

Det som nu rullats upp är värre än vad någon kritiker av kyrkan kunna föreställa sig. En kyrka med en patriarkalisk kvinnosyn och sexualfientlig grundsyn dras med egna stora problem. En mörk och förljugen värld som ger sig på skyddslösa barn,  hur ska den kyrkan   återfå förtroendet?

Hur kan det komma sig att religiösa myter och dogmer  är så fast rotade att en kyrka vilken den än må vara fortfarande har makt över människor?

Läs även andra bloggares åsikter om katolska kyrkan, präster, övergrepp, pedofiler, celibat, påven, religion, intressant