Ibland är det down…

Det hör livet till att det går upp och ner.

Ibland känns det motigt  att leva.Det är något vi alla kan erfara från och till.

Ett antal veckor, jag har  tappat räkningen,har det känts riktigt jobbigt. Trött, så in i norden trött och så himla trist. Allt.

Plötsligt kom en stark längtan tillbaks till staden vid Vätterns sydspets. Jönköping med sin fina natur. Lägenheten mitt i stan med utsikt över sjön och närhet till allt, Vardagskontakterna med hej och hur mår Du. Igenkännandet överallt.

Nu har vi bott i Göteborg i drygt ett år och hunnit vänja oss. Vi är återvändare efter några  decennier som smålännngar. Göteborg en vänlig stad men ack så  segregerad.   En stad med människor som ler, tar ögonkontakt och kan fälla en kommentar trots att man aldrig tidigare setts. Så annorlunda mot det klimat som finns i Jönköping.  Minns än dag första gången jag skulle ta bussen i den stan. Jag missade så när. Var inte alls beredd på trängseln och knuffandet i dörröppningen och på trottoarer. Här är alla så smidiga. Trots trängsel inte en knuff. Kanske är det som min syster sa att Jönköpingsborna saknar spatial förmåga och har en sämre rumsuppfattning .Njaa det tror jag väl inte…och hon skojade nog.

parken2Vi bor fint mitt i naturen idag . Så annorlunda mot citylivet vid Vätterns sydspets. Utbudet av kultur, föreläsningar och liknande är himmelsvitt mycket större och så har vi syskon, kusiner, vänner och hunnit med att träffa  nya människor. Ändå har jag intagits av en enorm längtan tillbaks till staden vid Vättern.

Kan inte sätta fingret på vad det i grunden beror på. En höstdepression måhända? Har iofs aldrig tdigare lidit av någon sådant. Kanske är det felmedicineringen som slagit ut mig En för hög dos av Levaxin   som satt fart på alla inre organ. Organ som jobbat för högtryck i månader. En sanslöst idiotisk kommunikation om mina värden med ny läkare ledde fram till att dosen ökades stället för att sänkas. Nu har det rättats till men först efter att jag bytt  läkare.

Mörkret, de mörka tankarna och  olusten är på väg bort.  Kvar finns en tacksamhet och ökad insikt om vikten av att ha människor i min närhet som orkat med och som alltid ställer upp.

Foto: Annarkia

 

0 0 votes
Article Rating
7 Comments
Oldest
Newest
Inline Feedbacks
View all comments
Sandra
8 years ago

Jag har nyligen flyttat till Jönköping, men vet inte riktigt om jag trivs faktiskt :O

Joanna
Joanna
8 years ago

Göteborg är den stad som rankades högst. Flest gillar Göteborg. Nog har ni valt rätt stad att bo i.

Heksann
Heksann
8 years ago

Usch ja det är jobbigt när det känns så dystert! Och som du själv säger tar det tid att vänja sig vid en ny stad. Fin bild!

Christine Hellsten
Christine Hellsten
8 years ago

Så vackert du skriver Christine. Jag har svårt att dela en längtan till Jönköping. Betydligt mindre svårt att förstå din stund av tungsinne. För mig är det en ständigt närvarande stämning som jag tror är det bästa jag äger i min personlighet eftersom den berikar min glädje. I övrigt tror jag inte alls din syster skojar utan är nog i stället en ytterst observant person.