Tvåsiffriga minusgrader nattetid är ingen höjdare i ett sommarhus trots luftvärmepump, eldstad och element. Sagt och gjort övergav vi huset och återvände till stan. Efter 10 månaders evakuering i norra Bohuslän känns det gott att vara hemma igen om än för en kortare period.
Hisingsparken dränkt i snö
Jag är stadsmänniska helt klart. Tyvärr medger pandemin inget stadsliv. Smittan är hög i Göteborg och högst där vi bor. Munskydd i hissen och byte av sida vid möten utomhus är ett måste. Efter isolering i ett glesbefolkat kustsamhälle känns stan otrygg.
Ljuset i tunneln smalnade när besked kom att vaccinationen skjuts fram till runt påsk och klar i maj i bästa fall. När chefer och i vissa fall deras familjer tränger sig före även de sköraste vet man inte hur det ska sluta.
Vem förvånas? Samhället har glidit isär allt mer. Välfärden raseras. Gamla har satts på undantag i äldreboenden eller med hemtjänst som haltar.
Tålamod och hålla ut har varit mantrat sedan länge. Men hur länge orkar vi?