Säsongens sista partiledardebatt visade en statsminister utan visioner Fredrik Reinfeldt ville helst fokusera på vem som ska vara ihop med vem efter valet 2014 . Han verkar tro att den misslyckade politiken beror på missförstånd och felanvänd statistik. Över 400 000 arbetslösa, de 95 000 långtidsarbetslösa i jobb och utvecklingsgarantins tre faser, de över 60 000 långtidssjuka som utförsäkrats och de t 150 000 unga vuxna som står utan ett riktigt arbete att gå till existerar inte i Fredrik Reinfeldts sinnesvärld. De är inget annat än förvrängd statistik och inget att bekymra sig över.
Annie Lööf försvarade skattesänkningar som inte skapat några jobb.
Göran Hägglund menade på allvar att om man nämner att de svenska socioekonomiska klyftorna ökar mest i OECD då legitimerar man upploppen i Husby.
Mikael Damberg (S) debatterar med Jan Björklund (FP)
Reinfeldt var sur på Åsa Romson (MP) redan från början och valde att arrogant avfärda visionen om 6 timmars arbetsdag som ledighetslinjen. Jimmy Åkesson (SD)ansåg att Mikael Damberg kom med floskler i stället för konkreta förslag i jobbfrågan. Reinfeldt aviserade att han inte tänkte läsa den lista med över 20 åtgärder för att bekämpa arbetslösheten som Håkan Damberg överräckte.
Vad var det som hände när Jonas Sjöstedt meddelade att när de satt där inne så brann det i Ringhals? Mobiler greppades och Mikael Damberg bjöd in till blocköverskridande samarbete i energifrågan eller vad var det han egentligen sa?
Och till sist Jan Björklund som sjöng liberalismens lov ackompanjerad av Annie Lööfs nyliberala drömvärld.
En intetsägande och trist föreställning.
Media: AB1, 2, 3, 4, 5, 6,7, 8, 8, SR1,2, SVT1, 2, DN1, 2, 3,4,5 SvD1,2 & M Moberg,
Läs även andra bloggares åsikter om partiledardebatt, riksdeagsdebatt, Fredrik Reinfeldt, Mikael Damberg, Annie Lööf, Jonas Sjöstedt, Åsa Romson, Göran Hägglund, politik, samhälle, valet 2014,