Dis och dimma på västkusten väckte tankar om en annan plats och ett annat klimat i inlandet.
Solen lyste och lockade mig att plocka fram kamera och bege mig ner till Hökällan på Hisingen. Där finns om våren och sommarn ett rikt fågelliv. Frågan var om isen släppt och svanar och änder fått utrymme i frtt vatten. Visst var det så. Inte en isfläck fanns kvar.
Svanarna är vana att matas vi förstod vi. Intresset för oss försvann snabt då ingen godis fanns att hämta.
En av årssvanarna hände kvar i hopp m att det fanns något att hämta.
Solen doldes av diset så fort vi kom ur bilen. Närheten till havet gör att dis sveper som en dimma över folk och fä så här års.Göteborgsvädret är inte nådigt vare sig på hösten eller tidig vår. Inte så konstigt att vi längtar tilbaks till Jönköping och klimatet i inlandet från och till. Där lyser solen fler timmar och regnet sällan faller som det bör uppifrån och ner och inte horisontellt som här i Götet.
Sanningen att säga har vi resonerat om huruvida vi ska packa och vända tillbaks till Vätterns sydspets . Känns som rötterna har växt sig starkare där. Och så klimatet! Göteborg håller fö på att förvandlas till en enda stor grushög.och så kommer det att pågå till den omtalade Västlänken ligger på plats under och ovan j jord.
Kan tänkas blir vi kvar på Sveriges framsida om än inte ute på Hisingen.
Foto: (c)Annarkia