Bakslag …

Dubbelt bakslag.

Sommarvärmen gav en försmak på vad som väntar. Några dagar utan ytterplagg ute i solen innan allt vändes upp och ner. Omslaget eller ska vi kalla det bakslag inleddes med regn innan temperaturen föll.

Det andra bakslaget var väntat eller borde ha varit det. Efter några sköna dagar vid stugan med krattan som krycka gav knät sig till känna. Det blev för mycket helt enkelt.

Nu väntar vi på nytt väderomslag. Åt motsatt håll med värme och sol i släptåg.

Lite vila och sedan är hårdträningen av knät igång igen. På torsdag träffar jag min sjukgymnast. Spänd på om hon anser att träningen gett resultat med ökad böjlighet. Där är en bit kvar att göra om jag ska kunna trampa runt på motionscykeln.

Idag tog jag trappstegen normalt om än med krycka i ena handen och den andra på ledstången. Trots allt ett framsteg som heter duga.

Foto: Annarkia

Andra om , , , , , ,

#blogg100 dag 70

Subscribe
Notify of
guest

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

2 Comments
Oldest
Newest
Inline Feedbacks
View all comments
Jinge
7 years ago

Normalt så är det ett gott råd att ta det lite lugnt och inte ha för höga ambitioner när man ska läka kroppen eller kroppsdelar. Jag har testat det där med att låtsas som att jag egentligen är friskare än jag är, bland annat så gjorde jag det i samband med en bypass-operation 1999. Jag tänkte ”Jag är ju stark som en björn!”. Hej och hå, ytterligare några dagar på HIVa (hjärtintensiven)…

Nej, tanten bör säkert ta det lilla lugna, och jag skulle tro att de i vita rockar oxo har nämnt just det ett antal gånger…