Ett reportage om våldsverkare, där de som står för det goda, antifascism, genom sina handlingar blir förövare och gör de onda, nazisterna, till offer.
Uppdrag Gransknings reportage handlade om de inom Revolutionära Fronten som använder hot, trakasserier, attacker och skadegörelse istället för ord för att omvända meningsmotståndare. Handlingar, brottsliga sådana är helt förkastliga och kontraproduktiva.
Reportaget i sig kommer kanske som KajsaEkis Ekman skriver i ETC att tjäna som reklamfilm för de unga arga tjejer och killar som förhärligar våld och som får en kick av direkt aktion.
Egentligen vet jag inte mycket om RF och kan inte bedömma om UG gjorde en korrekt granskning .
När reportern från Eskilstuna fick bli sanningsvittne och oemotsagd kändes det konstigt. 90% av våldet står vänstern för påstod han. Vilken vänster? De autonoma i Mälardalen kan han ha menat men framgick det av programmet? Och stämmer det i så fall?
Svensson skriver
Svensk vänster har inte dödat någon i Sverige sen början av 1900-talet. De senaste 25 åren har svensk extremhöger dödat 23 personer i politiskt motiverade mord eller dråp.
[…]
Högerextremister är alltså smycket våldsammare än vänsterfolk. Detta är något som ni bör ha i åtanke i samband med Uppdrag Gransknings program om vänsterextremtvåld.
Att nazister använder våld rättfärdigar på intet sätt extremvänsterns våld. Det är statens uppgift att ge skydd inte självutnämnda medborgargarden som begår brott och använder sig av samma metoder som de de säger sig vilja bekämpa.
Några inslag i UG kändes dock märkliga. När kamerorna riktas mot en representant för RF som håller tal och slocknar när alla andra talare framför sina budskap vet jag att programmet snedvrider rejält. Vad jag talar om är en demonstration till stöd för Malmö och den MFF-supporter som då kämpade för sitt liv efter att ha blivit attackerad av nazister Malmö. Den demonstrationen var en enhetsfront mot rasism, fascism och nazism och samlade flera tusen deltagare. En lugn och värdig antifascistisk demonstration som Josefsson framställer i annan dager.
Kajsa Ekis Ekman är inte nådig i sin kritik av programmet:
Han diskuterar inte själva sakfrågan: Hur ska nazismen bemötas? Vad borde människorna i 30-talets Tyskland ha gjort? Vilket ansvar har de tysta, de som inte gör något?
För antifascism och fascism är inte två sidor av samma mynt, eftersom antifascism uppstod just som en motrörelse. Krona kom inte till för att motarbeta klave.
Jag skulle vilja se ett program som tog upp komplexiteterna i en situation där nazismen växer över hela Europa, där samhället inte reagerar tillräckligt, där samhällets eliter lämnar över kampen till ungdomar i actionstadiet som får möta nazisterna ensamma, samtidigt som ungdomarna demoniseras och en våldsspiral börjar få eget liv. Vad har Josefssons generation för ansvar? Är inte tystnad också en sorts militans?
En sista fråga: Var det verkligen nödvändigt av Jan Josefsson att sitta och vänslas med nazister för att spegla det vänsterextrema våldet?
Tidigare inlägg: Tusentals i stark antifascistisk demonstration i Göteborg, bilder.
Foto: Annarkia
Läs även andra bloggares åsikter om uppdrag granskning, extremvänstern, våld, skadegörelse, nazism, fascism, politik
[…] Mer: Annarkia, Röda Malmö, Läs även andra bloggares åsikter om Våld, Politiska brott, Mord, Uppdrag […]
annarkia: ”Var det verkligen nödvändigt av Jan Josefsson att sitta och vänslas med nazister för att spegla det vänsterextrema våldet?”
Ja, det känns faktiskt som om det på sätt och vis var nödvändigt. Hade man bara suttit och vänslats med sådana som drabbats av Revolutionära Fronten på grund av misstag och förväxlingar så känns det som om budskapet hade blivit att våld som metod är ett problem bara för att det kan drabba fel personer.