Nobelkommitténs val av pristagare i litteratur retade gallfeber på kultureliten.
Litteratur och poesi ska läsas i böcker var argumentet som fördes fram som protest mot att Bob Dylan tilldelades årets nobelpris i litteratur. Som om plattformen skulle vara viktigare eller stå över innehållet. En aning konservativt tänkt kan tyckas. Nej, en rockmusiker går nog inte hem i de fina salongerna
Visst var det sammanträffande som borde stämt till eftertanke när Bob Dylan får priset just den dag som Dario Fo går bort, den italienske dramatiker, regissör och skådespelare som ju fick priset 1997 för sitt arbete i en muntlig, folklig berättartradition.
Nu är Dylans texter inte tillkomna för att endast läsas som skriven litteratur, den som finns i böcker utan höras sjungna, precis som litteratur framfördes på de gamla grekernas tid.
Kan tänkas att finkulturens förespråkare inte hängt med i Bob Dylans metamorfors. Texterna har förändrats och utvecklats
Efter den ”revolutionära” protestperioden vände han sig mer inåt, hans nyskapande surrealistiska, kryptiska och ironiska poesi speglade kristna och judiska frågeställningar och mytologi. Som i albumen John Wesley.
Kul att akademin vågade gå utanför fållan och lyfta fram en person som Bob Dylan med rötter i folklig proteströrelse och tillika rockmusiker.
På en av sina hemsidor nämns nu nobelpriset.
Läs även andra bloggares åsikter om Bob Dlan, nobelpriset, litteratur, kultureliten, rockmusiker,