Isbandage mot svullnad och smärta kommer att bli min följeslagare.
Omhändertagandet här på avdelning 232 är med tanke på personalens arbetssituation lysande. Jag har fått ett schema som visar vad som ska ske. Tyvärr är jag inte helt nöjd med en av de viktigaste pusselbitarna. Rehab dvs träning är A och O och ska göras med sjukgymnast och med personalen. Träning med stöd av personal är nästan obefintlig och sjukgymnasten missade mig första passet.
Sjukgymnasten kom till slut och är guld värd. Hon fick mitt knä att gå med på en lättare böjning plus att jag kom igång med gångträning. Tyvärr lät hon meddela att gång med kryckori min nusituation var överkurs. Mitt knä tycks ha gått i baklås på grundav smärtan och kan inte böjas mer än 45 grader. Sjukgymnastik är därför ett måste.
Media har ju rapporterat om flykten av sjuksköterskor från Mölndals sjukhus och att man kanske måste gå in i sommarbemanning redan i april. Ingen vet hur det blir ännu eller i klartext personalen har inte fått information om vad som kan hända. Det jag märker är att det finns många unga nyutbildade på avdelningen. En av dem har fått jobb i Norge. 10 000 kronor mer i månaden plus resor och boendet betalt måste vara svårt att motstå.
Politiker måste ta sin Mats ur skolan och fatta att åtgärder som fler i utbildning knappast hjälper när man inte kan behålla den personal som finns.
#blogg100 dag 31