USA:s dagar som supermakt räknade?
Krigen i Irak, Afghanistan, Libyen och Pakistan håller på att ta musten ur den amerikanska ekonomin. Ironiskt då ekonomisk styrka vid sidan av militär och politisk är det som kännetecknar en stormakt. Jag minns hur illusionen om världens största demokrati slogs i spillror under Vietnamkriget , det första TV-sända kriget. Flickan som sprang efter landsvägen med brinnande napalm fastkletad på ryggen. Idag upplever en ny generation krigens vedervärdighet då civila offras i USA:s krig mot terrorismen.
Den amerikanska staten dignar under bördorna av krigets ekonomiska kostnader. Statsskulden skjuter i höjden och in i det sista var det osäkert om någon uppgörelse i Vita Huset skulle rädda statens ekonomi. För den här gången måste tilläggas. Uppgörelsen tillåter amerikanska staten att låna mer pengar. Kostnaderna får de fattiga stå för . Någon skattehöjning för att finansiera och återställa ekonomin är det inte tal om. Milton Friedmans nyliberala ekonomiska politik i full skala.
Det är som här hemma där pensionärer, sjuka och arbetslösa fått stå för fiolerna då skatten sänkts för de som har det bäst.
När det brände till och katastrofen drabbade vårt grannland åkte Fredrik Reinfeldt med familj på semester till Turkiet. Hämta krafter och skissa på nya jobbskatteavdrag och hur pensionärer och andra ska kunna pungslås kan tänkas. En statsminister att lita på då det gäller är han väl knappast.
Media: AB12, Svd12, GP1, DN123,Ex1, ekot svt
Andra om USA, Obama, Libyen, Afghanistan, Irak, Reinfeldt, Friedman, Politik, Nyliberalism
USA är en gigantisk rövarhåla styrd av en olaglig president, men det törs aldrig dyngskallemedia berätta, för vad skulle hända då? Då kanske folk började ifrågasätta medie- och maktlandskapet vilket ju vore en katastrof för de skyldiga. Jag citerar James David Manning: ”You can run, but you can’t hide.”
Det är delvis Obamas fel, men främst republikanerna som blivit styrda av den galna tea-party-rörelsen, sk. Tea-baggers, som avkräver senatorer och politiker att skriva på ”kontrakt” att aldrig någonsin skriva under för skattehöjningar, inte ens för att ta bort George W. Bushs riktade skattesänkningar till de sk. ”jobbskaparna”, det vill sägas multimiljardärerna. Obama hade kunnat låta dem gå ut för de var tidsbegränsade, men han förlängde dem för att blidka republikanerna..
Han borde ha slutat försöka få ”consensus” för republikanerna vägrar kategoriskt att göra något Obama är för. Nu fick också tea-baggers igenom att inte höja någon skatt över huvud taget, inte ens för leerjets. Ärligt talat! Hur många amerikaner har råd med leer-jets.. Själv måste jag tro på Obama för republikanerna har visat sig totalt oansvariga där de inte ens dragit sig för att dra ned USA i skiten, och som exempelvis Ann Coulter skriver att det är socialliberalerna som är ”förrädarna”? Republikanerna tänker enbart på sin egen rikedom och de multimiljardärer som ger dem pengar. Obama är bara marginellt bättre, men tyvärr är han det bästa att hoppas på…