Folken förlorare när stormakter vässar klorna.

EU och USA har höjt tonläget  mot Putin och Ryssland efter folkomröstningen på Krim.

Folkomröstningen på Krim i sig var inget brott mot internationell rätt. Krim är en autonom republik med eget parlament. Att Ryssland hörsammat Krims begäran att införlivas med Ryssland är det.  Skall gränser ändras måste det enligt internationell rätt ske i samförstånd mellan de stater som berörs dvs i samförstånd med den Ukrainska regeringen.Situationen i Ukraina är prekär med en ny regering vars legitimitet kan ifrågasättas men  någon annan regering än den nuvarande exsisterar inte.

Den internationella rätten har ända sedan andra världskriget starkt betonat befintliga staters territoriella integritet, detta för att undvika kaos i de internationella förhållandena.

Rent  historiskt är viljan   att återförenas  med Ryssland förståelig. Tidigare anslöts Krim till Ukraina i och med ett sovjetiskt dekret utan att folket  tillfrågades.

Från Sovjetunionens bildande 1922 och fram till 1954 var Krim en del av Ryska SFSR, först som krimtartarisk delrepublik och från 1946 som län i Ryssland. 1954 ”skänktes” dock det då ryska länet Krim till Ukraina, genom ett författningsstridigt infall från Nikita Chrusjtjov.(Nemokrati)

Problemet är att det finns stora ryska minoriteter i alla tidigare sovjetrepubliker. Det är ett faktum som oroar EU och USA. Kommer Putin att stanna vid Krim  eller är det som hänt på Krim det första steget i en expansion? Hitills har Ryssland  varit  återhållsamt vad gäller att erkänna utbrytarrepubliker inom det forna Sovjetunionen. Abchazien och Sydossetien erkändes exempelvis först 2008 och det efter att  det att västvärlden erkänt Kosvo.

Det höga tonläget mellan Ryssland, EU och USA handlar inte i första hand om en vilja  att värna det Ukrainska folkets väl och ve.

Herman Lindqvist skrev redan den 1 mars:

Vad som än händer i Ukraina kommer Ryssland aldrig tillåta att flottbasen på det ukrainska Krim hotas. Basen i Sevastopol är den ryska Svarta havsflottans huvudbas och Rysslands enda väg söderut mot Medelhavet och Mellanöstern.

I ett kritiskt läge skulle president Putin troligtvis ockupera Krim, flottbasen får inte gå förlorad.

För EU, USA och Nato är det rimligt att anta att det  i första hand är en fråga om att flytta fram positioner och att införliva Ukraina i den den västliga militära och ekonomiska sfären.

I skuggan av stormaktspolitisk geopolitik är det folken i Ukraina, oavsett om de är ryssar,ukrainare eller något annat folkslag, som riskerar att bli de stora förlorarna.

Media:AB, DN1234

Läs även andra bloggares åsikter om imperialism, geopolitik, Krim, Ryssland, USA, EU, politik.#blogg100