Strömstad nära Norge.

I går var jag i Strömstad. En stad som sjuder av liv så här års. En stad där varannan bil har norska registreringsskyltar.

I går på dagen en vecka efter terrorattacken i Norge var gatulivet något mer dämpat än vanligt. Kanske var det min sinnesstämning som påverkade min varseblivning.

15 mil bort pågick en minnesstund i Folkets Hus samtidigt som den första begravningen av de 77 människor som miste livet  när högerextremisten  gick bärsärkargång med laddat vapen på Utöya genomfördes.

I Stockholm samlades ungdomsförbunden för att hedra offren på Sergels torg. Vad jag förstår av medias kommentarer var det många som förväntat sig att statsminister Reinfeldt skulle delta. Hur Reinfeldt resonerar när han lyst med sin frånvaro under den vecka som gått förstår inte jag. Artikeln som publicerades i hans namn i SvD igår pekade på på att attentatet var ett brott mot samhället, demokratin och därmed oss alla. Inte ett ord om att målet var den norska socialdemokratin. Inte ett ord om det bakomliggande hatet mot islam och det mångkulturella samhället  ett tankegods han delar med bl a Sverigedemokraterna. På något sätt lyckades han i artikeln istället förminska det hot som ligger i den främlingsfientlighet och snedvridna islamofobi  som låg bakom terrorattacken i Norge.

Hur ska man kunna förebygga och stoppa hot från högerextremister om man inte ser vad det bottnar i. Ett utanförskap som hos vissa skapar behov av syndabockar och ett debattklimat där främlingsfientligheten normaliserats och demoniseringen av politiska motståndare blivit vardagsmat.

Min avsikt med detta inlägg var att beskriva några varma dagar på kusten med sol och salta bad. Min hjärna och fingrar ville något annat.

Lästips: I fårakläder, ledare i GP

Bloggat:Jinge,  Svensson, Röda Malmö, Morpheo, Altruist, Kent Persson, Sebastian, M Moiberg

Media: SvD1, DN1, GP1, AB1, Ex
Läs även andra bloggares åsikter om Strömstad, Norge, Anders Breivik, terrorism, främlingsfientlighet, rasism, Fredrik Reinfeldt, politik, samhälle