Miljöpartiets utrensning ett bottennapp.

Partipiskan viner som aldrig förr. Politisk utrensning är kanske det rätta namnet .

Yttrandefrheten är inte absolut inom ett riksdagsparti. Det har två talespersoner för miljöpartiet fått erfara. Miljöpartiet har haft en aura runt sig som ett parti som inte är som andra och haft en tolerant förhållningssätt gemtemot oliktänkande. Nu har taket sänkts och det rejält. Det finns knappt en krypgrund kvar.

Carl Schlyter och Valter Mutt har öppet kritiserat sitt eget parti för att ha gått med på värdlandsavtalet med Nato och röstade emot i riksdagen.En debattartikel i samma ämne publicerad i DN blev för mycket för riksdagsgruppen. De tvingades  att lämna sina uppdrag som talespersoner för MP, Carl Schlyter som ordförande i EUnämnden och Valter Mutt som partiets utrikespolitiske talesperson.

Miljöpartiet rasar i opinionsinstitutens mätningar och har tappat  främst bland unga pch kvinnor. Regeringssamarbetet har kostat på. I en rad hjärtefrågor som flyktingpolitiken och Vattenfalls försäljning av brunkolet till ett skumraskföretag har partiledningen sålt partiets själ för att sitta kvar på maktens taburetter.

Frågan är om inte petningen  av kritiker som Schlyter och Mutt blir den sista spiken som får partiet att rämna. Två tunga namn och kritiker som i kohandlingen med socialdemokraterna tjänat som partiets samvete sopar man helt sonika bort.
Uppdaterat 8/6 Birger Schlaug skrivet på sin blogg:

Partipiskan, som främst sitter i Gustav Fridolins hand, viner över de som försvarar de gröna värden som miljö- och fredsrörelsen burit in i partiet.

Dag 99 i #blogg100

Andra om , , , , , , ,