Nyheten om att ungdomar vänder ryggen mot demokratin har skapat en intensiv diskussion på olika fora .
”I den senaste World Values Survey-undersökningen i Sverige – genomförd bland 1 208 slumpvis utvalda medborgare – finner vi att många unga svenskar är beredda att sälja sina demokratiska fri- och rättigheter. Hela 21 procent av 18–29-åringarna kan tänka sig att byta parti för en mindre summa pengar. I den här gruppen finns också en föreställning om att demokrati inte spelar så stor roll. 26 procent tycker att det vore ganska eller mycket bra om Sverige styrdes av en stark ledare som inte behövde bry sig om demokratiska val.”(DN)
Vad som saknas i undersökningen är en närmare titt på vad som kännetecknar de som vänder demokratin ryggen. Finns några gemensamma nämnare? Är det ointresse, ett artikulerat missnöje eller samhällsklimatet som är förklaringen?
Ett är säkert och det är att demokratin kan vi aldrig ta för given. Hålls den inte levande slocknar den. Vad jag syftar på är demokratin som idé vars främsta kännetecken är alla människors lika värde, dialogen och respekten för de som deltar i samtalet. Det i sin förutsätter ett jämlikt samhälle som ger var och en möjlighet att utveckla sina inneboende resurser.
Idag stängs allt för många unga ute från gemenskapen. Ungdomsarbetslösheten är katastrofalt hög . Möjligheten att ta steget ut i vuxenlivet kringskärs för de som drabbas..Är det oron för framtiden som gör att unga vänder den formella demokratin ryggen ? De som är unga idag är den första generationen som riskerar att få det sämre än föräldragenerationen.
Jag minns min förvåning när mina elever för några år sedan plötsigt inte såg någon skillnad på regim och regering. Förklaringen låg inte i bristande ordförståelse utan att de helt enkelt upplevde en negativ laddning i bägge orden. En synnerligen intressant och illavarslande iakttagelse jag inte hittat någon för mig vettig förklaring till. Samma ungdomar kastade sig med liv och lust in i ett rollspel, en partidebatt där de med bravur företrädde olika politiska partier. Intresset för samhällsfrågor var det inget fel på. Vad är det då fråga om?
Är det så att misstron mot beslutsfattare och politikerförakt är en trend man som ung hakar på? En trend som har sin grund i och som förstärks av känslan av att inte kunna påverka att ingen bryr sig? Det borde ju då vara tvärt om så att viljan att påverka skulle växa sig starkare. Kanske är det så som Mary X skriver att unga har annat tänka på och att det inte är konstigare än så.
Några av alla de som bloggat i ämnet: MMK, Jinge, M Moberg, Lars-Eric, Scaber Nestor
Media:DN23,Ex12, Svd ,Svt,Sr
Läs även andra bloggares åsikter om politik, diktatur, demokrati, ungdomar, sälja sin röst, regeringen, politiker, Intressant
Du har en liten grupp som styr den stora massa genom propaganda. Du har ett utbildningssystem som medvetet håller den stora massan ifrån kritiskt tänkande just för att dom INTE skall påverka för mycket i politiken. Det är klart att folk får en minst sagt sval inställning till demokratin. Som lärare är du förmodligen en stor bidragande orsak till detta. Du länkar till Chomsky i din bloggroll men verkar inte ha tagit in något av det han säger.
pådyvla inte mig något du inte har kunskap om
min ledstjärna som lärare har alltid varit kritiskt tänkande , att betrakta omvärlden ur olika perspektiv och göra egna ställningstaganden samt argumentera för desamma
inte att pådyvla mina elever mina åsikter
först när jag lämnat jobbet som lärare slutade jag blogga anonymt
” Du länkar till Chomsky i din bloggroll men verkar inte ha tagit in något av det han säger.” Det är en åsikt Du slänger ur dig utan bygga under med fakta .