Landade på Bohuskusten.

Varmare än på länge och sol om än inte från en klarblå himmel. Blåsten tar tag i löven som dansar omkring. Löv som fick ligga kvar efter höstens stormar. Många, alldeles för många. Var någonstans?

Första besöket efter vinterstängningen av huset vid kusten är alltid lika spännande. Fulla av förväntan styrde vi bilen västerut bort från stadens brus. Tystnaden och allt fågelkvitter är mäktigt. Själen får ro. Stressen går upp i intet. Inga frusna rör och huset såg ut precis som när vi lämnade. Tänk där står det övergivet hela kalla vintern och bara väntar. Tålmodigt. Fick ju sällskap av ett nytt litet hus  under sensommaren. En minikopia(bilden) som fick hysa alla redskap, cyklar och annat som burits upp på vind och ned i källare. Snart kanske redan till påsken får huset sällskap dygnet runt ända fram till dess att höststormarna sätter fart och griper  tag i husknutarna.

Än är det en bit kvar tills våren satt sina spår och det blir dags att vandra ut mot havet.  Här på kusten ligger naturen fortfarande i ide. Endast en och annan lökväxt tittar yrvaket upp  i trädgården. För att påminna om vad som väntar bakom knuten  bjuder jag på en sommarbild.

Igår lovade jag mig själv en nyhetsfri dag. Fuskade lite genom att ladda upp  SvD men läste bara rubrikerna  och gluttade i min  favoritblogg som som vanligt pekade ut morgonens samtalsämnen på nyhetsfronten.  Nästan nyhetsfritt so far.

Läs även andra bloggares åsikter om vår, bohuslän, västkusten, väder