Energitjuven.

Normala relationer innehåller lite av varje , ett givande och tagande på gott och ont. Det är så det är och är helt okej. Det är relationer som ger ett överskott av energi.

Så finns de där stunderna då du träffar en person  och en  stark känsla av systerskap uppstår, en känsla som utvecklas till djup vänskap .  Det är personer  vars vänskap fyller dig med värme och energi i alla väder.Människor du håller fast vid i vått och torrt. Riktiga vänner. Livslånga relationer vars vänskap du vårdar.

Men  när du upptäcker att en och samma person alltid ger dig  fjärilar i magen vad gör du då? Biter  ihop och håller god min? Tackar ja när du blir inbjuden och bjuder artigt tillbaks? Och varje  gång får den där personen dig att känna dig  grå , liten och värdelös.

Det är en person som ger dig känslor av obehag redan innan ni ses, en energitjuv rätt och slätt.

Energitjuven finns i alla sammanhang och kan vara vem som helst: en partner, ett syskon, en vän eller en kollega. Han eller hon bekräftar sig själv genom att nedvärdera andra och suger på så sätt energi från den drabbade. (Ingalill Roos, Energitjuven)

Vad gör Du? Lyfter du den personen ur ditt liv?


  11 comments for “Energitjuven.

  1. Joanna
    2 augusti, 2012 at 11:06

    Livet är för kort för att tillåta någon att stjäla din lycka och kanske också din hälsa.

    • 2 augusti, 2012 at 14:06

      Ibland kan det vara lättare sagt än gjort. Är det en arbetsledare kan lösningen vara att byta jobb. Bra medicin är att tala om hur du känner när personen ifråga agerar på ett visst sätt. Tala om det helt enkelt.
      Nu gör vi ju inte alltid så utan tiden går och vi kanske t om skuldbelägger oss själva tills vi en dag fattar mod och helt sonika stänger dörren .

  2. 2 augusti, 2012 at 13:27

    Någon som tar men sällan eller aldrig ger något tillbaka. Jag har träffat på dom. En har i stort sett förföljt mig under stor del av livet. Det är först nu, ”på äldre dar” som jag klarat att säga NEJ. Det är svårt, någonstans känner man att ”tjuven” är en mycket ensam person, helt beroende av andra. Lever genom andra. Men, svar ja, man helt enkelt måste lyfta ut personen ur sitt liv !

    • 2 augusti, 2012 at 18:32

      Jag önskar jag kunde göra detsamma, stänga dörren och säga NEJ .

  3. 2 augusti, 2012 at 17:49

    Bra inlägg! Det där med mänskliga energitjuvar är något jag tänker ofta på. Jag träffar dem ofta på jobbet och det är först på senare år jag insett att det är de som är problemet och inte jag. Men frågan är hur man egentligen hanterar dem. Byta jobb, visst, men om man för övrigt gillar jobbet – hur gör man då? Den kategorin är ju ofta hala som ålar.

    • 2 augusti, 2012 at 17:56

      Jag har för det mesta haft bra chefer med ett undantag. Inte bytte jag jobb den gången utan bet ihop. Det underlättade att vi var många som tyckte samma sak . Kritisera en chef kan fö stå en dyrt.
      Vi väljer inte våra arbetskamrater så på något sätt måste man ju hitta en väg att samverka. En arbetskamrat kan vi ju inte lyfta ut under arbetsdagen. Men som du säger hur hanterar man en arbetskamrat som inte är en kamrat utan en energitjuv?

  4. Heksann
    2 augusti, 2012 at 23:45

    Det är svårt att hantera energitjuvar. Kan man undvika att träffa dem är det ju en lösning. Annars får man minimera kontakten. Kan man lära sig att förhålla sig till dom så att de inte kan stjäla energi vore det ju bra. Det är ju svårt förstås.

  5. 3 augusti, 2012 at 01:11

    En psykolog som föreläser i ämnet har ett entydigt råd:

    Lägg benen på ryggen och spring!

  6. 3 augusti, 2012 at 11:15

    Energitjuvar är jobbigt… men man måste acceptera att de snor ens energi, annars lyckas de inte. Egentligen är det ju man själv som ger dem energi när man stör sig på dem.

    Egentligen mår de bara dåligt, och kan inte hushålla med sina egna energier. Lyckas man inte få dem att förstå får man försöka avlägsna dem, men det är ju inte alltid så lätt. Ibland är det en familjemedlem, eller en kollega.

  7. 3 augusti, 2012 at 12:05

    ”Egentligen är det ju man själv som ger dem energi när man stör sig på dem.”
    Visst är det så och om vi inte reagerar öppet på ett taskigt bemötande ger vi ju på ett sätt tillåtelse till att bemötandet fortsätter. Med det menar jag inte att vi ska frita energitjuven från ansvar.

Comments are closed.