Diskussionen om vem som ska efterträda Mona Sahlin som socialdemokraternas efterträdare trappas upp i media.
Förslag kommer från olika håll och jag kan tänka mig att diskussionen och positioneringen inom själva partiet går på högvarv.
Vad jag inte förstår är hur ålder, kön och liknande ska kunna vara avgörande. Frågor som vem som har mest lys- eller attraktionskraft väger lätt. Stirrar man sig blind på att det ska vara en person kan samla ett parti med olika falanger fallet finns risken att det bli en kompromissande kandidat utan egna visioner.
När det gäller utveckling av en verksamhet är det väl ändå den person som uppvisar en politisk vilja , har en tydlig intention och som har erfarenheter, ledaregenskaper och kraft nog att vända en stor skuta som annars riskerar att gå på grund som borde komma ifråga för ordförandeposten för ett av Sveriges största partier. Positionering är därför inte som många menar något som är av ondo.Det under förutsättning att diskussion om politikens innehåll med utgångspunkt i de värderingar ett parti vill prioritera pågår parallellt.
Till sist en näsvis fråga riktad mot media.
Vem har gett er mandatet att agera valberedning åt det socialdemokratiska partiet? Det är väl ändå det socialdemokratiska partiet som äger frågan om vem som ska företräda partiet och inneha ordförandeposten.
Tidigare inlägg
Media: AB12345, Ex, SvD123 , DN12, SVT1 2, GP123
Andra bloggare om media, mediekritik, valberedning, partiordförande, socialdemokraterna, politik, samhälle, intressant.se
Sossarna håller hönsgård nu. Det ger ju ingenting: ju fler kockar… Läget kräver LEDARSKAP och inte ”samråd”!
Jag vill för min del se Veronica Palm som Mona Sahlins efterträdare. Hon är den i gänget som verkligen KÄMPAT för välfärden mot attackerna från en samvetslös regering. Som ekonomiskt sakkunnig ansluter jag mig dessutom till en vänsterlinje, av följande exakta skäl: alliansen driver en kraftigt externt inflationsdrivande politik, som kan bli direkt ödesdiger, då den gör det rationellt att slösa och skuldsätta sig inför risken att bli långtidssjuk eller arbetslös och förlora alltihop när man blir utförsäktad. På så sätt görs ett slags samsonoptionens desperadoincitament till makroekonomisk drivkraft vars effekter Stefan Ingves redan noterat utan att utala sig omorsaken. Initialt får vi en kraftig konjunkturstimulans – och på sikt en bubbla kombinerad med rejäl kostnadsinflation. En tilltagande global knapphet på råvaror äventyrar framtida export för oss och Tyskland, vilket spär på riskerna i framtiden. Jag delar Riksbankens oro och min prognos på låt oss säga två tre års sikt och framåt är mycket dyster.
– Peter Ingestad
Medias (över)intresse är väl bara en följd av partiets ställning? Om SAP inte haft makten under större delen av 1900-talet och inte fortfarande varit Sveriges största parti hade intresset säkert varit mindre.
Palatsintrigerna tenderar också att bli blodigare och mer intressanta när mer står på spel. Vad ligger i potten när KD utser ny partiledare, liksom? Max en socialministerpost? SAPs påvekonklav (liknelserna är oemotståndliga!) utser en statsministerkandidat.
Det är trots allt en betydande skillnad mellan att agera valberedning och att rapportera/kritiskt granska vad som händer inom SAP.