Om maktfullkomlighet,svek och dolda agendor.

Dagens inlägg handlar om en företeelse som visat sig  kunna destruera en organisation vare sig den är politisk, affärsmässig eller privat.

När människor med makt  omger sig med  ja-sägare blir besluten dåliga, ibland katastrofala. Det gäller såväl inom den offentliga som privata sfären. Det gäller företag, partier och alla typer av organisationer, stora som små exempelvis en bostadsrättsförening.

Maktfullkomlighet, självgodhet eller blind lydnad är begrepp som kan sättas som epitet på otyget att en person med  maktposition manipulerar  för att omge sig med  de som gärna håller med, de så kallade ja-sägarna. Historiskt vet vi att en  organisation av det slaget i slutändan har en tendens att gräva sin egen grav.

Åke Ortmark skriver i  boken med titeln ”Ja-sägarna : medlöpare och nickedockor kring Gyllenhammar, Karl XII, Kreuger och andra furstar”

Skepp har kantrat, som Vasa, rymdfärjor har störtat, som Challenger, företag har kanat mot undergången, som General Motors. Ja-sägeri har förekommit i alla tider och kulturer. Likheten mellan den moderne företagsledaren och den historiske fursten är stor. Gyllenhammar, Karl XII och Ivar Kreuger har alla gått in i den värld där människor blir deformerade.

Debatt och konstruktiv kritik är en förutsättning för utveckling och framgång. Det är lätt att man blir hemmablind är ett talesätt som hör hemma i den här kontexten. Att omge sig med ja-sägare och nickedockor bäddar för den sortens blindhet och tunnelseende.

Kejsarens nya kläder är en sedelärande berättelse som visar hur ja-sägare kan orsaka en prekär situation. Det har stora likheter med något vi nyligen åsett där vi bor.

Vad som givit upphov till dagens blogginlägg avstår jag från att nämna. Jag  sätter i stället punkt, gör ett avslut för att sedan gå vidare. Det gäller att välja sina strider och inte spilla kraft på energitjuvar.

Andra om despoter, styrelser, ordförande, nickedockor, ja-sägare, blind lydnad, brf, politik, samhälle