Viasat drog vinstlotten och kammade hem TV-sändningarna av såväl vinter-OS 2014 som sommar dito 2016.
Tja vad ska man säga? När marknadskrafterna får bestämma ställs vissa vid sidan av. Märkligt med tanke på att de som endast har tillgång till marksänd TV går miste om sändningarna. Så stora tävlingar fångar publik långt utanför de mest inbitna sportfantasterna. Tävlingar med stort allmänintresse som OS har borde ha sin givna plats i Public Service kanalerna som alla med en TV-apparat har tillgång till.
Samtidigt är det nog fler än undertecknad som drar en lättnadens suck då konkurrensen om hushållets bästa TV-apparat blir lika med noll. Nu ska jag inte sticka under stol med att sommar-OS även tilldrar sig mitt intresse dock inte ALLA tävlingar. Viasat är precis det vi har i stugan på kusten och hos oss är det ingen som kommer att låsa in sig med TV-apparaten påslagen dagtid i alla fall.
De olympiska sommarspelen är – eller var – så mycket mer än idrott.
Ända sedan jag var liten har sommar-OS varit det som knutit ihop världen för mig. Alla fick vara med. Alla! Det fanns principer och ideal. Direktsändningar av för mig okända idrotter med folk från fjärran länder berikade mitt liv. Lysande reportage (av en kaliber man ALDRIG kommer att få från en kommersiell kanal) av SvT:s sportjournalister om individer, städer och tja, allt möjligt relaterat till Sommar-OS har varit en ren fröjd att avnjuta.
Allt detta är borta nu. OS har blivit ett renodlat hyperkommersiellt jippo. Platt, dött och ointressant. Jag vet inte om jag är mest arg eller mest ledsen över att en epok är över. Och jag har givetvis förlorat all respekt för IOK.
Om folk dopar sig hejvilt i nästa OS kommer jag bara att rycka på axlarna och säga: So what? It’s all about the money. You do what you have to do. IOK visade vägen.