Ett Sverige utan motor.

Vi lever i ett Sverige utan färdplan med en oviss framtid och farligt slut om vinden inte vänder.

Vem sätter agendan i svensk politik? I en demokrati borde det vara de partier som fått väljarnas förtroende att styra landet som bestämmer vad som ska stå på bordet. Idag ser verkligheten annorlunda ut. Nu sätts agendan allt oftare i och av mediehusen.

De borgerliga tidningarna får draghjälp av Aftonsbladets ledarsidor när det gäller att skriva regeringen Löfven på näsan vad som bör göras. Opinionsinstitutens mätningar börjar bli självförstärkande och mediedreven avlöser varandra.

Kanske är det så det blir när landet regeras av en minoritetsregering vars båda partier tycks ha gått vilse och förlorat sin själ.

Åsa Romsons tårar  när hon tillsammans med Löfven aviserade en strypsnara på flyktingpolitiken lär skrivas in i historiböckerna som ett exempel på hur makten går före visionen. Ett i övrigt mycket olyckligt beslut som öppnat dörren för en allt hätskare rasism.

Stefan Löfven försöker bedriva socialdemokratisk politik med hjälp av borgerlig ekonomisk politik. Efter alliansens nedmontering av välfärden borde ett socialdemokratiskt parti kunna lyfta sig i håret och göra mer för att bromsa de ökade klyftorna och se till att vi får en fungerande vård och skola. Ändock tas bara små myrsteg i den riktningen trots att statens finanser visar på överskott.

Resultatet har inte låtit vänta på sig. Stödet för miljöpartiet och socialdemokraterna störtdyker enligt opinionsinstitutens mätningar medan ett parti med bruna rötter som lovar en återgång till ett Sverige som inte längre finns tjänar på karusellen.

Vänsterpartiet står och stampar trots miljöpartiets och socialdemokratins kräftgång. Inte så konstigt med tanke på att Jonas Sjöstedt tycks ställa regeringsduglighet framför oppositionsrollen.

Alliansen har fullt upp med att bjuda över varandra med förslag om skärpt  flyktingpolitik där människovärdet ställs på ända och asylrätten får stryk

Vi lever  i ett Sverige utan motor där framtiden ter sig oviss och  ger utrymme för social och politisk oro. Händer inget radikalt finns  risk för att ett mörkt kapitel kommer skrivas in i Sveriges historia.

ANDRA om , , , , , , , , , , ,