Smaken och Igelkottens elegans.

Smaken av Muriel Barbery blev den bok  vi valde att läsa till nästa träff i bokcirkeln .

Fastnade direkt efter att ha läst portvakterskans långa suck över rikemanssönerna i huset beskriven i en enda lång mening som sträcker sig över två sidor. En skön läsupplevelse   ligger framför mig.

Igelkottens elegans

Lyfter så länge upp inlägget med mina intryck av Igelkottens elegans. Muriel Barberys första bok :

Redan första sidan drar mig med kraft in i Renées värld. Hennes inre dialog med Palliéres son av fransk storföretagare får mig att falla platt för romanen ”Igelkottens elegans” som så finurligt skildrar skönheten i livet bortom ytligheten. I en tid då just yta fått allt för stor betydelse är berättelsen befriande.
Renée portvakterska i Paris gör sitt yttersta för att dölja sin allmänbildning och skarpa intellekt. Hon älskar Tolstoy är enormt beläst och   har troligen läst Marx:s samlade verk . Allt för att inte reta upp husets fina och rika invånare sätter hon upp en fasad av  obildad och vresig portvakterska. Några få ser igenom den fasaden. Så spinns banden mellan några av husets innevånare så olika men ändå så lika.
Igelkottens elegans av Muriel Barbery tar fullkomligt andan ur mig. Den sociala satiren och hela atmosfären. Den djupa vänskapen mellan människor som är annorlunda. Glädjen, sorgen och ropen om att bli sedd.  Katterna. En roman med djup som måste få ta tid.

Smaken

Nu ska jag   gå in i samma fastighet i Paris och följa en av hyresgästernas sista desperata jakt efter en speciell smak han en gång upplevt men inte glömt.    Nyfiken på om Muriel Barberys  ”Smaken”  ger samma hisnande läsupplevelse som Igelkottens elegans.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,,, i

Subscribe
Notify of
guest

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

0 Comments
Inline Feedbacks
View all comments