Snart blir mitt knä som ”nytt” igen?

Det gick vägen. Hos ortopeden menar jag. Eller inte?

Beror ju på hur man ser på beskedet att brosket på ena knäts insida inte finns kvar. Tomt. Aj,aj. Inte så underligt att det är svårt att hitta en sovställning som knät gillar.

Rekommendationen om en protes på insidan blev efter undersökning ett måste med en hel protes. Inte vad jag räknat med det här inte. Hinner i alla fall vänja mig vid beskedet.  Kö till operation,  fyra månaders väntetid. Får hoppas att det inte blir 1:a april i alla fall. Jag lär nog hålla mig för skratt ett tag efter en så omfattande operation.

2,5 timma i en operationssal med ryggmärgsbedövning är mer än vad jag pallar med. Får hoppas att narkosläkaren ger klartecken till narkos annars vet i sjutton. Nåja knät blir ju inte bra av sig självt. Känner mig också trygg med den läkare jag mötte idag.

Nu vet jag vad jag ska syssla med från april och ett år framöver. Rehabilitering, träning och åter träning. Och för den delen träning fram till operation. Nu gäller det att hålla musklerna i trim. Nu blir det systematisk träning med hjälp av sjukgymnast igen. Kanske, kanske kan jag undvika operation. Har googlat och blev en ening skärrad av risker och komplikationer.

Inte riktigt vad jag väntat mig måste jag tillstå. Att knät var så illa åtgånget menar jag.

Känner en enorm tacksamhet över att leva i ett land med allmän sjukvård. Vad hade en knäoperation kostat i ett land som USA?