Knästatus efter sex veckor.

Besöket hos sjukgymnasten fick mig att trots stiltje se ljuset i tunneln.

 Två veckor med idog träning så kallad böjlighetsträning av knät hade gett klent resultat. En förbättring med några grader var allt.

Styrkan i benet och gången var dock bättre än vid senaste besöket sa sjukgymnasten.

Två nya tuffare övningar blev hemläxa utöver de jag redan har.

Väl hemma satte jag igång och tänjde hårdare än tidigare. Se där det gav resultat. Idag lyckades jag t om att trampa om än försiktigt på motionscykeln. Nåja vänster ben är inte riktigt redo men runt kom jag genom att trampa med hälen på det opererade vänsterbenet. Det gick inte tidigare. Nu har jag hopp om att det vänder. Målet är att åtminstonde få tillbaks den rörlighet jag hade tidigare i vänster knä.

Idag är jag tacksam över att jag hela mitt liv ägnat mig åt fysisk träning allt från elitgymnastik till jazzbalett, jujutsu och senare golf. Det har varit träning som vant mig vid att anstränga mig ofta till det yttersta och dessutom gjort mig hyfsat smärttålig. Det är precis vad som behövs för att rehaben ska ge resultat. Skulle det inte hjälpa och knät trots ihärdig träning fortfarande är stelt vid återbesöket i slutet av juni hoppas jag att de vill manipulera knät under narkos för att försöka få igång rörligheten om det inte är för sent.

#blogg100 dag 73

Andra om , , , ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *