Det går framåt.

Glömmer då och då kryckorna inomhus. Det är ett steg framåt.

Det går framåt. Idag har jag lyckats med att lyfta benet till fotpall upp och ned utan att använda det andra som lyftkran.

Det känns iofs när muskler som legat i träda börjar användas.
Nu ser jag fram emot att bandaget och agrafferna tas bort.

Tror och hoppas att det är bandaget som hindrar att knäböjningen blir bättre.

När det gäller käböj har jag en del att jobba på.

#blogg100 48

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *